Havs- och fiskeripolitik

Fiskeripolitiken behandlar fyra huvudområden: fiskeriförvaltning, internationell policy, marknads- och handelspolitik och finansiering. Medlemsländerna har gett EU exklusiv rätt att reglera hur fiskeflottorna i EU ska förvaltas och hur havsområden ska bevaras.  

Den fisk och skaldjur som fiskas och odlas täcker endast drygt hälften av medlemsländernas konsumtion. EU har därmed slutit fiskeavtal med en tjugotal länder, varav de flesta i Afrika. Avtalen har emellertid kritiserats för att leda till utfiskning. Norge är den största leverantören av fisk och skaldjur till EU. Grekland och Italien har överlägset mest fiskebåtar av EU:s medlemsländer.  

EU har gemensamma regler och fiskekvoter för att bevara havets biologiska resurser och trygga fiskares försörjning. År 2008 antog EU en marin strategi som fastslog miljömål inom elva områden, målen ska uppnås senast i år. Alla 23 medlemsländer som har havskuster måste rapportera om hur arbetet går till EU-kommissionen. Om en medlemsstat inte följer lagen kan EU-kommissionen dra landet inför EU-domstolen. 

Länderna presterar olika bra inom de elva miljöområdena som fastslogs i EU:s marina strategi 2008, men alla måste förbättra sina åtgärdsprogram om kraven ska uppfyllas. Sverige, Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Finland och Storbritannien är länder som mycket sannolikt kommer uppnå målen. 

Emil Holappa Juntti

Källa: Havs- och fiskeripolitik | Nyhetssajten Europaportalen